2006-12-17
Härom dagen hade vi en rätt intressant konversation på lunchen.
Den handlade om tonårsmammor, aborter och annat inom samma kategori.
Hur vi kom in på detta samtalsämne kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg, men en sak är säker; alla tycker verkligen någonting när man börjar prata om dessa saker.
En tyckte att man borde ha som ett körkort för att ens få bli med barn, men hur lätt är det på en skala att förhindra någon från att bli gravid... Inte så lätt...
Annars vore det faktiskt bra att behöva ta "föräldrakort"... Hur många barn finns det inte där ute som är ett misstag från sina föräldrars sida, och inte är ett dugg önskade, eller för den delen älskade? Hur många finns det inte vars föräldrar fortfarande är barn själva?
Dessutom är det ju ofta barn som lever i en dålig relation till sina föräldrar som får barn i en tidig ålder. Det blir lite som en ond cirkel.
Jag tycker egentligen synd om dessa ungdomar som råkar bli med barn och sedan inte vill eller "klarar av" att göra abort. Nu låter det som att jag tycker att abort är en bra sak men det gör jag verkligen inte. Jag anser att det är ett liv redan när det är ett embryo, så jag tror inte att jag skulle kunna göra abort. Jag antar att man inte vet hur man skulle göra i den situationen förrän man är där, så jag är så otroligt glad att jag har sluppit det.
Det jag kan bli lite skrämd av är när folk som har gjort abort talar om det som vad som helst.
"Vad har du gjort idag då?"
"Jo först städade jag, sedan gjorde jag abort och efter det kollade jag på en film"
Jag menar, det borde ju betyda lite mer. Man borde i alla fall ha tänkt att man, om man inte svalde det där pillret, skulle ha ett barn inom nio månader. Men de som pratar på det viset tycker antagligen inte att det är ett liv förrän efter ett tag.
I somras var jag på stranden och då hörde jag några tjejer prata om aborter som att det vore vardag för dem. En hade gjort fyra stycken det senaste året, och då började i alla fall jag fundera på om hon var totalt känslomässigt död. Men det är väl många som använder aborter som ett alternativt preventivmedel. Hemskt tycker jag!
Vissa tonårsföräldrar (jag påstår inte att det är många) klarar ju faktiskt att vara förälder väldigt bra. Egentligen är dessa flickor betydligt modigare än de hundratals andra som väljer den lätta vägen ut... de som känner att ett barn för tillfället inte passar in i deras livssituation... som nog vill ha barn när de blir äldre men verkligen inte nu... de som har "för mycket att leva för" för tillfället...
Men vem var det egentligen som sa att vi fick leka Gud? Att vi får selektera ut vilka som ska få leva eller inte?
Skulle jag fråga 100 personer om de är för eller emot abort skulle nog de flesta svara att de är för. Skulle jag däremot fråga samma människor om de tycker det är okej att döda en ettåring skulle nog inte lika många (förhoppningsvis ingen) vara för. Vad är det då som gör det okej att döda ett barn som ännu inte är fött?
Jag vet att det inte är samma sak, men så stor skillnad tycker faktiskt inte jag det är.
Antagligen är det lättare för att man inte ser barnet... de flesta tycker ju faktiskt att det skulle vara svårt att göra abort när det inte "bara" är att svälja ett piller utan man måste skrapa ut det, och har det gått många veckor måste man ju föda ut barnet. Det måste verkligen vara hemskt...
Det jag tycker är riktigt dåligt är när tjejen som är gravid vill behålla det men på grund av omgivningen (föräldrarna, pojkvännen eller kompisarna) övertalas att göra abort, och sedan ångrar det i resten av deras liv. Tjejen ska ju enligt lag få bestämma själv, men hur ofta stämmer det?
Ja... omgivningen betyder nog väldigt mycket i beslutet, och de som ändå väljer att fullfölja graviditeten och bli mamma (och möjligtvis pappa om han är med på det) måste tåla att bli samtalsämnet i många år framåt.
Jag har hört om en trettonåring som blev med barn och valde att behålla det. Det var ett antal år sedan nu men så fort man börjar prata om detta så tas hon upp. Egentligen borde alla bara sluta tycka så mycket om vad andra ska göra och sköta sina egna saker. Bara för att man själv skulle gjort på ett visst sätt betyder ju inte det att alla andra måste göra på samma sätt!
Det är en sak som vi alla måste inse... vem säger att precis du eller jag sitter inne med de rätta svaren?
Den handlade om tonårsmammor, aborter och annat inom samma kategori.
Hur vi kom in på detta samtalsämne kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg, men en sak är säker; alla tycker verkligen någonting när man börjar prata om dessa saker.
En tyckte att man borde ha som ett körkort för att ens få bli med barn, men hur lätt är det på en skala att förhindra någon från att bli gravid... Inte så lätt...
Annars vore det faktiskt bra att behöva ta "föräldrakort"... Hur många barn finns det inte där ute som är ett misstag från sina föräldrars sida, och inte är ett dugg önskade, eller för den delen älskade? Hur många finns det inte vars föräldrar fortfarande är barn själva?
Dessutom är det ju ofta barn som lever i en dålig relation till sina föräldrar som får barn i en tidig ålder. Det blir lite som en ond cirkel.
Jag tycker egentligen synd om dessa ungdomar som råkar bli med barn och sedan inte vill eller "klarar av" att göra abort. Nu låter det som att jag tycker att abort är en bra sak men det gör jag verkligen inte. Jag anser att det är ett liv redan när det är ett embryo, så jag tror inte att jag skulle kunna göra abort. Jag antar att man inte vet hur man skulle göra i den situationen förrän man är där, så jag är så otroligt glad att jag har sluppit det.
Det jag kan bli lite skrämd av är när folk som har gjort abort talar om det som vad som helst.
"Vad har du gjort idag då?"
"Jo först städade jag, sedan gjorde jag abort och efter det kollade jag på en film"
Jag menar, det borde ju betyda lite mer. Man borde i alla fall ha tänkt att man, om man inte svalde det där pillret, skulle ha ett barn inom nio månader. Men de som pratar på det viset tycker antagligen inte att det är ett liv förrän efter ett tag.
I somras var jag på stranden och då hörde jag några tjejer prata om aborter som att det vore vardag för dem. En hade gjort fyra stycken det senaste året, och då började i alla fall jag fundera på om hon var totalt känslomässigt död. Men det är väl många som använder aborter som ett alternativt preventivmedel. Hemskt tycker jag!
Vissa tonårsföräldrar (jag påstår inte att det är många) klarar ju faktiskt att vara förälder väldigt bra. Egentligen är dessa flickor betydligt modigare än de hundratals andra som väljer den lätta vägen ut... de som känner att ett barn för tillfället inte passar in i deras livssituation... som nog vill ha barn när de blir äldre men verkligen inte nu... de som har "för mycket att leva för" för tillfället...
Men vem var det egentligen som sa att vi fick leka Gud? Att vi får selektera ut vilka som ska få leva eller inte?
Skulle jag fråga 100 personer om de är för eller emot abort skulle nog de flesta svara att de är för. Skulle jag däremot fråga samma människor om de tycker det är okej att döda en ettåring skulle nog inte lika många (förhoppningsvis ingen) vara för. Vad är det då som gör det okej att döda ett barn som ännu inte är fött?
Jag vet att det inte är samma sak, men så stor skillnad tycker faktiskt inte jag det är.
Antagligen är det lättare för att man inte ser barnet... de flesta tycker ju faktiskt att det skulle vara svårt att göra abort när det inte "bara" är att svälja ett piller utan man måste skrapa ut det, och har det gått många veckor måste man ju föda ut barnet. Det måste verkligen vara hemskt...
Det jag tycker är riktigt dåligt är när tjejen som är gravid vill behålla det men på grund av omgivningen (föräldrarna, pojkvännen eller kompisarna) övertalas att göra abort, och sedan ångrar det i resten av deras liv. Tjejen ska ju enligt lag få bestämma själv, men hur ofta stämmer det?
Ja... omgivningen betyder nog väldigt mycket i beslutet, och de som ändå väljer att fullfölja graviditeten och bli mamma (och möjligtvis pappa om han är med på det) måste tåla att bli samtalsämnet i många år framåt.
Jag har hört om en trettonåring som blev med barn och valde att behålla det. Det var ett antal år sedan nu men så fort man börjar prata om detta så tas hon upp. Egentligen borde alla bara sluta tycka så mycket om vad andra ska göra och sköta sina egna saker. Bara för att man själv skulle gjort på ett visst sätt betyder ju inte det att alla andra måste göra på samma sätt!
Det är en sak som vi alla måste inse... vem säger att precis du eller jag sitter inne med de rätta svaren?
Kommentarer
Trackback