Blond innerst inne

Idag är det inte en så bra dag... eller det känns i alla fall hemskt just nu.

Vet inte riktigt varför så jag antar att det är för att jag är så trött. Både igår och i förrgår gick jag och lade mig alldeles för sent för att vara mig. Ena natten runt 1 och den andra runt 12!!! Dessutom var jag tvungen att vakna vid 7 på morgonen. Så två dagar i rad har jag vaknat en kvart innan jag ska gå, tagit på mig kläderna som jag bestämde kvällen innan, gjort mig i ordning och käkat frukosten på vägen, som jag, by the way, fixade kvällen innan.

Och ändå känner jag mig inte tröttare än vanligt... så det måste helt enkelt vara därför jag nu är på dåligt humör...

Fast det har i och för sig varit vissa saker som har gjort att humöret blivit ännu sämre. Till exempel fick jag reda på att de roligaste personerna på jobbet, de som jag brukar prata mest med inte kommer jobba där längre, och de andra som jag också tycker lite bättre om hamnar i andra gruppen vid omstruktureringen.

Dessutom vet jag inte riktigt hur det blir med mitt jobb heller, och även fast jag är nästan helt säker på att jag kommer få vara kvar, är det ändå en ovisshet i att inte veta vart man hamnar o.dyl.

Nu känner jag att jag klagar väldigt mycket, och det är ju inte så kul för andra att läsa, så ni kan ju få höra lite om en annan sak istället.


En strejk har blivit utlyst, fast inte utan något fackförbund utan av.........

mig...

Och då undrar säkert många mot vad...

Jo, mot att stå ute och frysa tårna av sig, mot att bli halvt skrämd från vettet av höga smällar och ljud, mot att uppmuntra folk att bokstavligen bränna upp tusentals kronor i tomma luften, mot......


(trumvirvel)


nyår!!!


Varje år tvingar jag ut mig själv för att mina kompisar tycker det är kul att kolla på fyrverkerierna vid tolvslaget, men jag kan inte riktigt uppskatta dessa saker.

Varje nyår är en återkommande plåga där det enda jag gör är att oroa mig för att någon ska bli sprängd i luften, eller åtminstone få några fingrar eller ett öga förstört.

Varje år, oavsett hur kul vi har det, fasar jag för midnatt, eftersom jag vet att jag än en gång måste ut och pinas i vintermörkret.


I år har jag som sagt beslutat mig för att strejka.

I år tänker jag inte ens gå utanför dörren på nyår.

I år struntar jag i allt vad finkläder och festligheter är, och stannar hemma i mina mjukisbyxor och kollar på film.

I år tänker jag ha persiennerna nerdragna och öronproppar i öronen vid det efterlängtade tolvslaget.

I år tänker jag ha det bästa nyår jag haft på mååånga år.

Jag är inte särskilt effektiv på morgonen...

Till följd av detta kommer jag väldigt ofta aningen för sent till arbetet, vilket ju inte är det bästa man kan göra när man har ett jobb. (Till mitt försvar måste jag bara påpeka att jag börjar 7.45 på morgonen... omänskligt ju)

I alla fall så har jag numera lagt till vissa vanor som ska hjälpa mig på morgonen:

1. Jag tvättar aldrig håret på morgonen nu för tiden, utan gör det istället på kvällen. På det tjänar jag en halvtimme varannan morgon, mycket användbar tid om du frågar mig.
2. Jag väljer kläder dagen innan och lägger fram de på min stol. Detta gör att jag slipper stå och vela där på morgonen om tröjan verkligen passar till byxorna eller inte. Jag upptäcker dessutom redan på kvällen om jag inte har några rena strumpor och slipper den chocken på morgonen... kan det bli mycket bättre?
3. Jag har funderat på att även fixa mackor dagen innan så slipper man ju även det i morgonstressen, men ännu har jag inte kommit ihåg det på kvällen... fast det kanske inte är så konstigt. Jag menar... vem tänker på att göra frukost på kvällen liksom? Däremot har jag ätit frukost på väg till jobbet flera gånger nu. Det går ju lika bra det.

Detta har faktiskt gjort att jag har kommit i tid både idag och igår.

Dessutom har jag minimerat tiden väldigt mycket... Om man säger så här: Idag gick jag upp 7.06 och var utanför dörren 7.18... Det kallar jag snabbt (I och för sig borde jag ha gått upp lite tidigare, men man kan ju inte lyckas med allt)

Så har man inte kunnat skriva här på ett tag då, eftersom det har vart massa strul med inloggning och annat. Det ska vara fixat nu så de är ju bra.

Jag har kommit på massa roliga saker att skriva om under veckan men nu kommer jag självklart inte på vad det var. Typiskt!!

Men då får jag helt enkelt berätta om det roligaste samtalet jag har haft idag istället.

Den 31 augusti var jag hos optikern, för jag har linser, och då fanns inte min sort inne. (Eftersom de måste beställas någonstans ifrån)
Då sa de att de skulle ringa mig när mina linser hade kommit. När jag efter tre veckor inte hade hört någonting ringde jag upp dem och frågade vart mina linser var. Hon som jag pratade med då sa att de inte kommit in än, men hon fixade ändå tre par linser som jag kunde hämta ut. Samtidigt hämtade jag linsvätskan men sa att jag skulle betala när jag fått allt, vilket gick bra för dem.

Idag är det den 15 december. Det innebär att det har gått tre hela månader sedan jag var nere och hämtade de tre första linsparen. Jag har inte riktigt tänkt på hur lång tid det gått eftersom jag har haft fullt upp, men idag bestämde jag mig till slut för att ringa själv, och så här lät det då:

Någon hos optikern: "Gyhne och Kristofferssons optik"
Jag som lät väldigt trevlig: "Ja hej, hur lång tid tar det för er att få hem linser om jag skulle beställa dem idag?"
"Oftast får man ju med sig dem direkt när du har varit här, men ibland kan det dröja upp till två veckor om vi måste beställa dem från utlandet"
"Ok... för jag har en optiker nu, som jag har väntat på att få höra av sedan 31 augusti... Det tycker du alltså är väldigt lång tid?"
"Jaa det låter ju mycket märkligt. Så lång tid ska det ju inte ta"
"Så du tycker det är dåligt?"
"Ja det gör jag väl"
(Nu kopplar jag på en argare röst)
"Ok, för det är ju faktiskt ni som inte har hört av er sedan 31 augusti, och jag vill väldigt gärna ha mina linser snart."
"Menar du att det är vi som inte har hört av oss sedan dess? Det låter väldigt konstigt... Har du personnummer som jag kan söka på?"
"Det tänker inte jag ge till dig. Mitt förslag till dig är att du kollar upp vilka som inte fått sina linser och att du återkommer till mig när du har hittat mig. Jag väntar en vecka och har jag inte hört någonting då ringer jag tillbaka igen, och då har ni garanterat förlorat mig som kund i framtiden. Tur bara för er att jag är så ärlig att jag ringer eftersom jag inte har betalat det jag hämtat ut ännu"
"Det finns inga i vårat system som är restlagda..."
"Det är väl inte mitt problem. Hör jag inget inom en vecka så återkommer jag. Hej då"

Det var så roligt!! Tyckte troligtvis inte han. Han lät rätt så konfunderad, men det var verkligen dagens höjdpunkt för mig.

Så nu får man väl se om de ringer eller om jag måste byta optiker. Synd i så fall för förutom den här insidenten tycker jag bra om dem. Hmm... Kanske inte byter ändå... får se vad som händer...

Veckan har varit riktigt rolig hittills och den kommer säkert bara bli bättre, med allt jag ska göra i helgen.
Inte nog med att livet flyter på som aldrig förr och jag verkligen stormtrivs med allt, utan det har även varit många roliga nyheter o.dyl. den senaste veckan.

Veckans 4 i topp:

1. Förstaplatsen var lite svår att avgöra men jag tror ändå att hela rymdhistorien som har varit den senaste veckan kniper den. Jag tycker nämligen att det har varit alldeles för mycket ståhej över den. Jag vet att Fuglesang kommer bli den förste svensk som någonsin skickas ut i rymden men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! Tycker egentligen att alla som har brytt sig om att ens nämna detta slösar bort värdefull tid, och då kan man ju fråga sig varför jag gör det om jag nu tycker så... Jo, det ska jag tala om för er. Endast för hur det slutade. Nedräkningen hade hållit på länge, alla var spända över hur det skulle gå, vissa var till och med vakna på natten för att se Fuglesang bli ivägskjuten. Det började närma sig, 2 timmar kvar. Fuglesang och hans medpassagerare sätter sig i raketen... Fatta hur oerhört långa två timmar det måste ha varit för dem. Timmarna går... 10 minuter kvar. Då skulle i alla fall jag vara rejält nervös. I och för sig blir jag typ nervös när jag ska åka tåg till Stockholm, men ändå... Lite nerver har väl även sådana modiga pojkar... Och så var det 5 minuter kvar... nej föresten, stoppa nedräkningen!!! Vi ska nog inte skjuta upp raketen i rymden ändå!!! Hahaha... Det var riktigt roligt. Skrattar fortfarande när jag tänker på det. 
2. Jag var och kollade på en film med jobbet... Al Gores En obekväm sanning var det. För er som inte vet det är det en miljöfilm som tar upp växthuseffekten, vilket i sig är väldigt ärofullt. Den var bra, och Al Gore är ju utan tvekan en väldigt skicklig talare. Fångade ens uppmärksamhet även fast det var många tråkiga diagram mm. I de flesta scener stod han bara där och berättade, men i vissa scener såg man honom i andra situationer. Det roliga var att i de allra flesta av dessa andra scener, åkte Al Gore bil, steg ut ur en taxi eller var på en flygplats... Hmm... vad är det växthuseffekten beror på nu igen?!?
3. Imorse lyssnade jag som vanligt på det bästa radioprogrammet, Äntligen morgon med Adam och Gry, och hörde då en skrämmande sak. Tydligen har en ny häftig konsol lanserats idag. Den där Wii... Det i sig är inte särskilt skrämmande utan det jag reagerar på är att folk står i kö hela nätterna för att köpa dessa undermaskiner. Adam och Gry pratade med någon som stod först kön i någon stad, någonstans. Hans mamma hade stått i kön från typ 3 på natten (och på vissa ställen har folk säkert köat ännu längre) I den butiken skulle det släppas 8 konsoler och det var 15 personer bakom killen. Det behövs ju inte direkt ett mattesnille för att förstå att person 9-15 inte kommer få någon, så vad tänker de med egentligen? Varför stå i kön när man ändå inte kommer få någon. Samma hysteri var det när Sagan om ringen kom och folk köade i dagar. Jag menar... någon måtta får det väl vara på galenskaperna!!!
4. Den sista roliga nyheten jag för tillfället kan komma på läste jag precis på Aftonbladet. Linda Rosing byter karriär, igen... Nu ska hon slå som popartist i Europa och Asien. Stackars tjej... hon har försökt sig på karriärer som dokusåpastjärna, utvikningsbrud, marknadschef, föreläsare och politiker, och vi vet ju alla hur det har gått. Det hon av dessa lyckats bäst med är väl att vika ut sig, och kanske är det därför man än en gång kan se henne i FHM, en s.k. herrtidning av de som "läser" den (också kallad porrtidning utav andra) Även fast hon har varit runt och föreläst om hur hemskt hennes liv har blivit efter att hon och Micke orsakat ett antal av de guppande täckena under hennes säsong i Big Brother-huset, så ska hon ändå vika ut sig igen. (Är det inte ungefär lika illa att visa tuttarna i en tidning, som att ha sex under ett täcke i tv?) Dessutom har hon förut sagt att hon inte skulle vika ut sig igen. Men nu är det annat ljud i skällan. Anledningen (till att hon viker ut sig, min anm) är att jag ska marknadsföra mig utomlands och det bästa sättet att göra det på är att ställa upp på bilder i FHM, som går ut i så många länder. Det är en väldigt kreddig tidning utomlands, sa Linda (eller Bionda som hon nu kallar sig) till Aftonbladet. Jaja... intala dig det du "Bionda". Tycker bara synd om hennes barn... kan inte vara kul att ha Linda "Bionda" Rosing som mamma. (And just for the record. Det är inte en Linda jag menar att jag är som innerst inne)

När jag idag blev uppväckt ur min skönhetssömn kände jag efter riktigt noga om jag inte var sjuk så jag slapp gå upp... Det var så skönt att sova, så där att man känner att det inte finns något bättre att göra i hela världen, och så var jag tvungen att vakna! Det tog ett bra tag men när det bara var en kvart kvar innan jag skulle gå, kände jag att det nog var dags.
Jag hann ju inte riktigt äta frukost utan jag tog en banan i handen när jag skyndade mig iväg. När vi sedan hade frukostrasten vid niotiden köpte jag en macka på jobbet istället. Klockan tio var jag hungrig igen.
Hur förklarar man det egentligen?
Jag äter frukost senare än vanligt men blir hungrig tidigare... Måste helt enkelt ha rubbat min morgonbalans!


På tal om morgonbalanser har jag kommit på att det är helt omöjligt för mig att tvätta håret på morgonen. Då ber man ju i stort sett om att få komma försent, eller åtminstone att få stressa en massa. Och hur bra på en skala är det egentligen att vara sen till jobbet varannan morgon?!? Inte så!!
Men då uppstår ju nästa problem... jag kommer behöva börja tvätta håret varje dag eftersom det blir ofräscht efter två nätter... ojojoj, det är inte klokt vilka problem man har!

Nu ska jag berätta om gårdagen som jag tidigare påstod gick så bra.

16.15 Åkte från arbetet för att hämta syskonen.
17.05 Hemma! Slängde in en maskin med barnens väldigt smutsiga jackor och tände en brasa i kaminen innan jag satte igång med maten. Var samtidigt tvungen att se till att ungarna var sysselsatta (och inte med att slå ihjäl varandra)
18.20 Brasan brann och maten stod på bordet. Faktiskt väldigt lyckad mat tyckte både jag och odågorna. De åt riktigt bra båda två, även fast den stora lilla tyckte att köttet var lite starkt... hon kanske fick en ovanligt stark bit eller något liknande. Jag är dessutom rätt stolt över att jag lyckades laga mat och hålla ordning i köket samtidigt. Annars blir det lätt en massa disk efteråt, men det blev det inte igår!
19.00 Minstingen hoppade in i duschen och jag skulle umgås lite med 6-åringen. Då ringer en kvinna som ville att jag skulle vara med på en undersökning. Sådant tycker jag är kul så det var jag självklart med på, och till följd av detta fördröjdes den redan sena kvällen ytterligare.
19.30 Tog ut systern från duschen och gjorde i ordning henne, flätade hennes hår så det skulle bli änglahår idag (vilket för övrigt misslyckades) och borstade tänderna på båda.
20.00 Började känna mig smått efter i planerna, då barnen brukar gå och lägga sig runt klockan halv åtta. Ångrade att jag hade lovat en saga innan nattningen.
20.15 Barnen äntligen i säng. Jag satt bredvid och läste en saga för dem, Bröderna Grims saga Törnrosa. Tror egentligen inte riktigt att det är en barnsaga då det vid ett par ställen står något i stil med att "Många hade tidigare försökt ta sig igenom törnroshäcken till den vackra prinsessan, men alla hade de fastnat och dött en plågsam död" Vid sådana ställen i boken tar jag mig faktiskt friheten att göra smärre förändringar, tro det eller ej.
20.30 Jag gick ut från deras rum och det dröjde inte många minuter förrän de sov som två stockar. Under hela den här tiden hade jag dessutom underhållit brasan så den inte skulle slockna och hängt tvätten på tork.

Allt var frid och fröjd och jag kände mig otroligt nöjd med min dag, särskilt när hon från det konkurrerande elbolaget ringde... då var min lycka gjord

21.00 Började Anger management (den rekomenderar jag varmt om du vill ha något roligt att se en kväll) och den såg jag på. Tyvärr råkade jag under pauserna se en glimt av reklamer för läskiga program, vilket inte var så väldigt lyckat.
Jag tycker nämligen inte om att vara hemma själv på nätterna. Jag tror att det beror på att jag har bott i lägenhet i hela mitt liv och därför känner jag mig inte alls lika trygg i hus.
Egentligen är det en rätt obefogad rädsla då det inte ofta sker inbrott på nätterna och vi har ett larm som jag sätter på på nätterna. Dessutom har jag även ett överfallslarm med mig jämt när jag är ensam hemma, så rent logiskt sett så förstår ju även lilla jag att det inte skulle komma in någon och döda oss i sömnen. Men ju mer jag tänkte på att inte tänka på det, desto mer tänkte jag såklart på det.
Jag hade också tryckt in massa ved i brasan och även fast det är en stängd brasa fick jag för mig att det skulle börja brinna och att vi skulle dö. Jag är verkligen inte helt frisk.
23.00 Hade jag gått och lagt mig men tänkte som sagt på det som står här över plus en massa annat hemskt som skulle hända som jag inte orkar ta upp nu. Började läsa på en bok för att skingra tankarna lite men det hjälpte inte. Jag tyckte jag hörde en massa ljud från mördare, bränder och jag vet inte vad så jag var uppe och kollade till systrarna ett par gånger.

0.15 hörde jag min ena syster tassa upp på toaletten men när hon inte kom in till mig efteråt gick jag och kollade till henne. Då satt hon i sin säng och såg olycklig ut. Frågade henne om hon ville sova med mig, och det ville hon. Hon gick före mig in till mitt rum och när jag kom dit låg hon precis i mitten av min 120 säng.
Fine, tänkte jag och lade mig bredvid. Uppskattningsvis hade hon ungefär 90 cm av sängens 120, men det är smällar man får ta.
0.45-1.00 Skulle jag tro att jag somnade. Jag som på vardagar vanligtvis somnar runt 22.00.
3.17 Kände jag en knack på axeln. "Får jag också sova här"  Syster nummer 2.
Självklart fick hon göra det men jag märkte att hon inte har sina pyjamasbyxor på sig och frågade varför. Då hade hon kissat i sängen. Bara upp och fixa det, dra ur lakanen och tvätta henne lite och så. Tillbaka till sängen.

Hörde hur ena systern hostade väldigt mycket så jag gick upp och försökte leta efter hostmedicin, hittade ingen men hittade ventolin utskriven åt andra systern. Tänkte att det kanske går lika bra att ge det men eftersom jag inte vågade ge henne medicin bara så där, ringde jag apotekets dyngnet runt-service, där jag fick sitta i kö! Klockan var runt 4 på natten och så får man sitta i telefonkö! Vilket skämt!
Kom fram till slut och han sa det som jag egentligen misstänkte redan från början... det gick inte att ge henne den medicinen.
Vid den tiden låg vi alltså tre personer (två små, jag vet, men det blir ändå tre personer) i en 120 säng. Något trångt måste jag säga men det gick.
Systern hostade forfarande väldigt mycket och eftersom vi inte hade så stort utrymme tänkte jag att nu kommer alla tre bli sjuka, så när syskonet som hade sovit under hela tiden började vakna till liv kände jag att det var dags att byta säng.
4.30 Travade vi över till föräldrarnas säng och lade oss där.
4.40 Kollade jag på klockan sista gången och jag tror att jag somnade rätt fort efter det.
7.30 Vaknade jag igen.

Efter en inte så god natts sömn var det nu dags att fixa frukost, göra oss alla i ordning och hinna till jobbet i tid. Runt kvart i nio kom mumma och paappa för att ta hand om monsterna under dagen tills mamma och Stefan kom hem igen.

Har varit helt död idag på jobbet och jag halvsov mig genom Idol där dessutom helt fel person vann. Nu tycker jag egentligen inte att Markus är dålig, han är faktiskt väldigt bra, men Erik var snäppet vassare. Att endast 36% av de som röstade förstod det är konstigt tycker jag, men Sverige har väl helt enkelt ingen smak. Men men... tittar man på hur bra det har gått för Darin jämfört med Daniel så ser det ju lovande ut för Erik.

Så jag är verkligen vaken på övertid nu, och jag kan bara säga att jag har fått en ny respekt för arbetande småbarnsföräldrar. Hur ni överlever dagar, veckor, år av detta är ett mysterium för mig.

Jag har haft jättebra med syskonen i eftermiddag (och än visar de inga tecken på att ha blivit förgiftade av min matlagning) men dagen kanske jag skriver mer om imorgon... om jag orkar och inget roligare kommer upp.

Nu ska jag i stället berätta om det som förgyllt min kväll mest...

En försäljare från ringde precis...
"Hej, jag ringer från elbolagtet E.ON."
"Ja, hej."
"Jag skulle vilja prata med den som är ansvarig för elen i erat hushåll"
"Du kan prata med mig"
"Jag undrar om du är intresserad av ett erbjudande som kan sänka dina elkostnader"
"Jaha, och vad är det för erbjudande?"
"Ett ettårsavtal för 49,90 öre/kWh"
"Och det säger du kommer sänka mina elkostnader?"
"Nej, jag skulle fråga om det kunde göra det..."
"Jaha, men det rörliga som jag har är ju på runt 44 öre just nu... då sänker ju inte ditt erbjudande min elkostnad"
"Jo, fast priserna kommer inte alltid vara så låga. Det här avtalet börjar i februari och då är ju priserna högre"
"Jaha, och hur vet du det?"
"Det blir de alltid på vintern. Det kommer ju att bli kallare i januari och februari och då går det mer el"
"Ja, men under sommaren är det inte kallt"
"Nej... men det jämnar ut sig på hela året"
"Men just nu är ju priserna historiskt höga..."
"Ja, de är höga ja"
"Rent historiskt sett har snittpriset på ett år aldrig varit högre än 33 öre, så jag tror ju inte jag tjänar på att ligga på 49 öre under det här året"
"(Tystnad) så du är inte intresserad alltså"
"Nej"
"Ok, tack för mig"
"Tack själv"

Om ni inte vet det redan så jobbar jag på ett konkurrerande elbolag.

Lite uppföljning från tidigare bloggar:

• Jag har ännu inte slutat blogga (som ni märker) och heller inte städat... I helgen ska jag det... Nu har jag bestämt mig.
• Jag har blivit skrämd ett antal gånger till sedan sist.
• Ögat är bra nu... Var ju hos läkaren i torsdags och då sa han att jag skulle ta salvan tre gånger om dagen över helgen eftersom det inte var helt bra. När jag ringde i måndags för att fråga en sak sade han att det var bra i torsdags... Konstigt :S
• Har köpt första julklappen!!! Nu är det bara typ 100 000 stycken kvar...
• Går fortfarande och lägger mig ungefär samtidigt som pensionärerna. I alla fall i veckorna, helgerna har faktiskt blivit lite bättre.
• Jag är fortfarande en bitch när jag ringer till olika företag.
• Jag stressar inte riktigt lika mycket när jag går upp längre, bara nästan.

Ja... det får bli det för idag, för nu ska jag basta

Har ju nyligen varit helg och det var faktiskt en av de roligaste helgerna på länge.

I fredag kom äntligen min älskade lilla kusin hit... Vi har velat träffas hur länge som helst men det har liksom inte blivit av. Men i fredags kom hon som sagt och vi hade jättekul. På kvällen ville hon ha godis så vi åkte till Willys för att köpa det (de har nämligen min favoritsort där) och när vi gick där sa hon:

"Vilket litet Willys ni har"
Varav jag svarade:
"Ja, men det är ändå ingen som handlar här... Det är ju värsta B-affären."
Sedan tillade jag tystare:
"Oj vad pinsamt. Tänk om någon av de som jobbar här skulle hört det där. Jaja... de borde väl inte ta så illa upp, det är ju inte direkt deras affär."
Då svarade Vickis, min kusin, högt och ljudligt;
"Nej precis, och de jobbar ju ändå bara här för att de inte kan få något annat..."

Ingen tvekan om saken... hon är verkligen min kusin.

Nu ska jag berätta om min ovanligt stressiga morgon som jag hade igår. Jag stressar nämligen alltid när jag ska någonstans men igår var det väldigt stressigt, till och med för att vara jag.
När jag vaknade hade jag goood tid på mig (ungefär som jag alltid har när jag börjar senare än kvart i 8 på morgonen) så jag låg kvar ett tag och lyssnade på Äntligen morgon med Adam och Gry som by the way är det enda radioprogrammet som är värt att lyssna på mellan 6 och 10 på morgonen. Adam och Gry är inte alls lika mesiga som vissa i en annan kanal (ska inte skriva vilken) är.

När jag till slut gick upp upptäckte jag att Adam nog hade sagt att klockan var 10 över 8 och inte 10 i 8 som jag hade trott. Då började jag bli lite smått stressad men inte mer än vanligt, jag hade ju ändå 25 minuter på mig tills jag behövde gå... 

Till den här berättelsen hör att jag hade en lite speciell morgon också… Jag skulle inte till jobbet direkt utan jag skulle till min ögonläkare. Rutinen var alltså lite annorlunda än vanligt. Jag skulle, på den halvtimman jag hade beräknat räcka, hinna med att ta med garagenyckeln och pappas hemnyckel, gå de 5-10 minuterna det tar hem till honom, hämta bilnyckeln jag hoppades fanns där, (pappa är för närvarande utomlands, så jag visste ju inte vart han lagt den, eller om den ens fanns där) gå till garaget där förhoppningsvis bilen stod, (jag visste ju inte säkert att pappa inte hade lånat ut den till någon annan) köra ner till stan där jag skulle hitta parkering och hämta pengar eftersom min ögonläkare inte tar kort. Vänta nu… Vilket årtusende lever vi på nu igen? Sist jag kollade var det i alla fall 2000-talet… Och så finns det ställen som inte tar kort!!! Snälla någon!!!  

Jaja, det var med andra ord rätt mycket som skulle klaffa för att den här morgonen skulle bli bra…

Jag var alltså redan lite stressad när larmade huset och gick hemifrån. När jag hade kommit en bit, jag såg fortfarande huset men ändå, så kom jag på att jag troligtvis inte hade tillräckligt med pengar på mitt kort, vilket är en väsentlig del när man ska ta ut pengar. De skulle jag ha fört över från ett annat konto innan jag gick. Efter några sekunders velande bestämde jag mig för att det inte var värt att chansa, så jag vände tillbaka, låste upp, larmade av och skyndade mig att föra över pengar till rätt konto. Tur var det, tänkte jag då, att jag inte hade chansat eftersom jag, som jag misstänkte, inte hade tillräckligt med pengar på det rätta kontot.  

När jag sedan gav mig av igen kände jag mig betydligt mer stressad än jag gjorde innan. Jag hade ca 15 minuter på mig att göra det jag hade beräknat skulle ta en halvtimme. Jag skyndade mig iväg och mirakulöst nog gick allt som smort. Nycklarna var där de skulle vara och bilen stod på sin plats. När jag parkerade var klockan visserligen 9.16 och jag skulle ha varit hos läkaren 9.15 men i den här takten skulle jag i alla fall inte, som jag tidigare befarade, komma en kvart eller mer för sent. 

Det sista jag nu skulle göra var att hämta ut pengarna. Vid detta tillfälle var det bara en oro kvar som låg och gnagde i mig; att det endast skulle finnas 500-lappar i den bankautomat jag skulle ta ut pengarna från. Jag hade nämligen bara 300 kronor att ta ut och behövde därför kunna ta ut 100-lappar. Jag gick på svaga ben fram till automaten, men till min stora lycka fanns det 100-lappar!!! Då kände jag verkligen att allt skulle bli bra… 

Jag tar upp plånboken, öppnar den och ska ta ut bankomatkortet när jag till min förskräckelse upptäcker… 

Jag har glömt kortet hemma!!!

Jag kom precis hem från jobbet, jag jobbar i kundtjänst, och jag har kommit på en väldigt underlig egenskap med mig. Jag har inte jobbat där så väldigt länge men vi klagar ofta på kunder som är riktigt otrevliga och inte vill lyssna på vad vi säger, och tror att de har rätt även fast de är totalt ute och cyklar. 

Jag har kommit på att jag nog är en sådan kund. Fast inte riktigt en sådan men nästan. Jag är ju självklart aldrig ute och cyklar utan jag vet ju att jag har rätt... (hmm... precis som alla våra kunder antagligen också vet men...) 
Fast skillnaden med mig är att jag är jättetrevlig ända tills de säger att de inte kan lösa mitt problem... det är då jag blir sur.

Som idag t.ex. ringde jag till posten för att jag ville byta utlämningsställe för mina paket. Jag bor nämligen i ett postnummerområde men har närmare till ett annat ställe än det som har samma postnummer som jag har. Då frågar jag väldigt trevligt om det inte går att byta ställe dit mina paket kommer. Då får jag till svar att det tyvärr inte går och att det är uträknat så att det ska komma till det som ligger närmast. "Jaha, svarade jag då med lite halvt bitchig röst, varför kommer det då till ett ställe längre bort?"
Då säger kvinnan i andra änden av luren att det även är många andra som också vill byta utlämningsställe men att det faktiskt inte går. Nehe... men om det nu är många andra som också vill samma sak... varför har man då inte tagit fram något system för detta tidigare...
Men då svarade hon faktiskt att de håller på att utarbeta ett sådant system och det borde komma i framtiden. Tillsvidare måste jag, varje gång jag får ett avi, ringa till posten så de kan hämta paketet på det ena stället och skicka över det till det andra... låter som en massa extraarbete för både mig och dem. Men vill de ha det på det viset så ska de få det på det viset.
Efter ett tag lade vi på, jag relativt nöjd med svaret jag fick och hon med ännu en berättelse om en jobbig kund till fikarasten.

Femte gången gillt heter det va? Det var i alla fall så lång tid det tog för mig att lära mig hur man tar en ögonsalva som jag har fått...

Jag har tydligen en ögoninfektion och eftersom jag har det måste jag ta en ögonsalva i båda ögonen varje kväll i en veckas tid. Så alltså.. nu när jag äntligen har lärt mig att ta salvan i ögonen utan att sluta upp med resten av innehållet över hela händerna och badrummet, är perioden nästan slut. Jätteroligt va?!?

Fast det är faktiskt rätt skönt att snart slippa det. När man väl lyckas sätta salvan på rätt ställe så blir man ju blind! Den åker ut över hela ögat och lägger sig som en hinna. Och min ögonläkare som sa att om det inte kändes bättre om några dagar så skulle jag börja ta den även på morgonen. Kul att gå till jobbet blind liksom!!

Dessutom fick jag inte bara en salva utan även ögondroppar, som jag ska ta 5 gånger om dagen (ca var tredje timme). Detta betyder ungefär att jag måste ha med mig den vart jag än går. Om man säger så här; idag var inte direkt första gången jag fick springa hem och hämta den.