Blond innerst inne

Gårdagen blev, som jag trodde, ett riktigt äventyr.

För det första vaknade jag kl 6.30 på morgonen, eftersom jag drömde en mardröm, och kunde inte somna om.
Jag drömde att vi skulle ha anställningsintervjuer på jobbet, och man var tvungen att ha det framför alla andra där. Jag var jättenervös och försökte fråga alla vad man skulle säga, eftersom man skulle ha som ett tal om varför just man själv skulle få jobbet, men ingen visste någonting. Precis när jag skulle börja mitt tal så  vaknade jag. Det var hemskt.
Första gången kunde jag somna om, men när jag gjorde det drömde jag exakt samma sak igen, och kunde efter det att jag vaknat andra gången inte somna om igen.


Jag gick upp vid 9.00 och kvart över elva var jag på väg till Sunbyberg (inte holm som jag sa hela dagen) och allt verkade gå bra. Jag hade tagit ut vägbeskrivningar från eniro (stooort misstag märkte jag sedan) och där stod det "Följ skyltar mot Vällingby" och på raden under stod det "Följ skyltar mot Sundbyberg". Detta tolkade jag (korkat nog) som att man skulle följa skyltarna mot Vällingby ända tills det kom skyltar mot Sundbyberg, så när skyltarna mot Vällingby pekade av från motorvägen, så svängde jag av.

Det dumma var bara att det var två olika skyltar som visade att man skulle svänga av, och den avfarten jag "skulle ta" var några hundra meter fram. Jag svängde alltså inte av vid Vällingby, utan svängde mot Stockholm C. När jag upptäckte mitt fel kom paniken.
Det första jag tänkte var att jag troligen aldrig kommer att komma hem igen, men sedan bestämde jag mig för att tänka lite mer rationellt. Hem kommer man alltid. Dessutom hade jag full tank så jag skulle kunnat snurra runt länge utan att få soppatorsk.

Jag körde framåt, men tänkte att det bästa sättet att hitta därifrån var att vända och åka tillbaka, för att på något sätt hitta upp på motorvägen igen.

När jag kom tillbaka såg jag skyltar mot Vällingby och tänkte att det säkert var dit jag skulle (eftersom det faktiskt stod så i min beskrivning), så jag åkte en bit på den vägen. Efter ett tag utan skyltar mot Sundbyberg kände jag att det nog inte var rätt väg ändå, och vände tillbaka igen.

När jag kom tillbaka till motorvägspåfarten följde jag skyltar mot E4, E20 N och kom in i en väldigt konstig rondell. Jag förstod ingenting om vilken väg ut ur rondellen jag borde valt så när jag (när jag nästan kört ett helt varv i denna konstiga rondell) upptäckte skyltar mot E4, E20 S, kände jag att jag skulle följa min första impuls, som var att köra tillbaka på motorvägen tills jag hittade ett passande ställe att köra av vägen, åka upp på den igen (fast åt Stockholmshållet) och börja om från början.

Jag körde upp på vägen (som alltså egentligen var i helt fel riktning) och kände att allt nu borde lösa sig, när den delade på sig!!! Helt plötsligt delade motorvägen på sig!!!
Jag läste omsorgsfullt på skyltarna och tänkte att "Mot Göteborg och Helsingborg ska jag i alla fall inte... Älvsjö och Huddinge åker man ju förbi på väg hem med tåget... Det måste vara vänster här"
Det var det inte.

Jag åkte och tyckte inte att jag kände igen mig (vilket i och för sig inte var så konstigt) när en tunnel uppenbarades framför mig. Det var väldigt lång och hade många avfarter som jag inte tog. Plötsligt såg jag en skylt mot Globen (GLOBEN!!! vadå fel liksom?!?) och där körde jag av.
Vid det laget var jag ungefär en sekund från att ställa bilen, hitta närmaste tåg- eller tunnelbanestation och åka hem, men skam den som ger sig.
Jag gav mig själv en sista chans, hittade ett passande ställe att vända på och körde tillbaka under den hemska, långa tunneln jag kom ifrån.

På något sätt lyckades jag ta mig in på rätt väg. Den här gången försökte jag inte svänga av vid Vällingbyavfarten och efter en liten stund såg jag en skylt mot Sundbyberg. Precis då ringde den kompis jag skulle hämta och han fick guida mig till deras lägenhet.

Efter många om och men hade jag alltså kommit till mellanlandningen. Jag var alldeles skakig men lättad över att äntligen vara framme.

Eftersom jag fortfarande var så nervös, körde jag sämre än jag gjort på länge, vilket var lite pinsamt eftersom jag skjutsade en som övningskör, och som säkert lade märke till alla fel jag gjorde.

När vi sedan kom upp till Uppsala körde vi fel igen. Den här gången var det inte bara mitt fel, men vi var till slut tvungna att fråga om vägen. Det var bra för då hittade vi rätt direkt.


I Uppsala var det jätteroligt och vi stannade till ungefär halv tolv, då jag var riktigt trött på grund av mardrömmen som väckte mig tidigt.

Hemresan gick väldigt bra och jag höll bara på att köra fel en enda gång. Dessutom var det inte mitt fel den gången eftersom skyltarna som jag följde mot E4, E20 S pekade mot höger och motorvägen som gick mot norr var rakt fram. När jag hade svängt höger och efter ett tag kom fram till en rondell, så pekade skyltarna mot motorvägen första ut från rondellen. Som tur var stod även Stockholm med under, och det fick mig att börja undra lite. Även fast det inte hade varit några skyltar alls innan rondellen, var alltså första vägen ut ur rondellen, en påfart mot motorvägen norrgående!
Fatta om jag blev konfunderad.
Sedan såg jag som tur var att min påfart var den andra vägen ut ur rondellen, så jag kom rätt utan att krångla till det för mycket.

Jag kom hem nästan utan ytterligare problem.

Nu vill jag bara önska alla ett Gott Nytt År!! Jag kommer nog inte hinna skriva något mer förrän nästa år. Hoppas ni står ut ; )