Blond innerst inne

Jag har haft jättebra med syskonen i eftermiddag (och än visar de inga tecken på att ha blivit förgiftade av min matlagning) men dagen kanske jag skriver mer om imorgon... om jag orkar och inget roligare kommer upp.

Nu ska jag i stället berätta om det som förgyllt min kväll mest...

En försäljare från ringde precis...
"Hej, jag ringer från elbolagtet E.ON."
"Ja, hej."
"Jag skulle vilja prata med den som är ansvarig för elen i erat hushåll"
"Du kan prata med mig"
"Jag undrar om du är intresserad av ett erbjudande som kan sänka dina elkostnader"
"Jaha, och vad är det för erbjudande?"
"Ett ettårsavtal för 49,90 öre/kWh"
"Och det säger du kommer sänka mina elkostnader?"
"Nej, jag skulle fråga om det kunde göra det..."
"Jaha, men det rörliga som jag har är ju på runt 44 öre just nu... då sänker ju inte ditt erbjudande min elkostnad"
"Jo, fast priserna kommer inte alltid vara så låga. Det här avtalet börjar i februari och då är ju priserna högre"
"Jaha, och hur vet du det?"
"Det blir de alltid på vintern. Det kommer ju att bli kallare i januari och februari och då går det mer el"
"Ja, men under sommaren är det inte kallt"
"Nej... men det jämnar ut sig på hela året"
"Men just nu är ju priserna historiskt höga..."
"Ja, de är höga ja"
"Rent historiskt sett har snittpriset på ett år aldrig varit högre än 33 öre, så jag tror ju inte jag tjänar på att ligga på 49 öre under det här året"
"(Tystnad) så du är inte intresserad alltså"
"Nej"
"Ok, tack för mig"
"Tack själv"

Om ni inte vet det redan så jobbar jag på ett konkurrerande elbolag.

Lite uppföljning från tidigare bloggar:

• Jag har ännu inte slutat blogga (som ni märker) och heller inte städat... I helgen ska jag det... Nu har jag bestämt mig.
• Jag har blivit skrämd ett antal gånger till sedan sist.
• Ögat är bra nu... Var ju hos läkaren i torsdags och då sa han att jag skulle ta salvan tre gånger om dagen över helgen eftersom det inte var helt bra. När jag ringde i måndags för att fråga en sak sade han att det var bra i torsdags... Konstigt :S
• Har köpt första julklappen!!! Nu är det bara typ 100 000 stycken kvar...
• Går fortfarande och lägger mig ungefär samtidigt som pensionärerna. I alla fall i veckorna, helgerna har faktiskt blivit lite bättre.
• Jag är fortfarande en bitch när jag ringer till olika företag.
• Jag stressar inte riktigt lika mycket när jag går upp längre, bara nästan.

Ja... det får bli det för idag, för nu ska jag basta

Har ju nyligen varit helg och det var faktiskt en av de roligaste helgerna på länge.

I fredag kom äntligen min älskade lilla kusin hit... Vi har velat träffas hur länge som helst men det har liksom inte blivit av. Men i fredags kom hon som sagt och vi hade jättekul. På kvällen ville hon ha godis så vi åkte till Willys för att köpa det (de har nämligen min favoritsort där) och när vi gick där sa hon:

"Vilket litet Willys ni har"
Varav jag svarade:
"Ja, men det är ändå ingen som handlar här... Det är ju värsta B-affären."
Sedan tillade jag tystare:
"Oj vad pinsamt. Tänk om någon av de som jobbar här skulle hört det där. Jaja... de borde väl inte ta så illa upp, det är ju inte direkt deras affär."
Då svarade Vickis, min kusin, högt och ljudligt;
"Nej precis, och de jobbar ju ändå bara här för att de inte kan få något annat..."

Ingen tvekan om saken... hon är verkligen min kusin.

Nu ska jag berätta om min ovanligt stressiga morgon som jag hade igår. Jag stressar nämligen alltid när jag ska någonstans men igår var det väldigt stressigt, till och med för att vara jag.
När jag vaknade hade jag goood tid på mig (ungefär som jag alltid har när jag börjar senare än kvart i 8 på morgonen) så jag låg kvar ett tag och lyssnade på Äntligen morgon med Adam och Gry som by the way är det enda radioprogrammet som är värt att lyssna på mellan 6 och 10 på morgonen. Adam och Gry är inte alls lika mesiga som vissa i en annan kanal (ska inte skriva vilken) är.

När jag till slut gick upp upptäckte jag att Adam nog hade sagt att klockan var 10 över 8 och inte 10 i 8 som jag hade trott. Då började jag bli lite smått stressad men inte mer än vanligt, jag hade ju ändå 25 minuter på mig tills jag behövde gå... 

Till den här berättelsen hör att jag hade en lite speciell morgon också… Jag skulle inte till jobbet direkt utan jag skulle till min ögonläkare. Rutinen var alltså lite annorlunda än vanligt. Jag skulle, på den halvtimman jag hade beräknat räcka, hinna med att ta med garagenyckeln och pappas hemnyckel, gå de 5-10 minuterna det tar hem till honom, hämta bilnyckeln jag hoppades fanns där, (pappa är för närvarande utomlands, så jag visste ju inte vart han lagt den, eller om den ens fanns där) gå till garaget där förhoppningsvis bilen stod, (jag visste ju inte säkert att pappa inte hade lånat ut den till någon annan) köra ner till stan där jag skulle hitta parkering och hämta pengar eftersom min ögonläkare inte tar kort. Vänta nu… Vilket årtusende lever vi på nu igen? Sist jag kollade var det i alla fall 2000-talet… Och så finns det ställen som inte tar kort!!! Snälla någon!!!  

Jaja, det var med andra ord rätt mycket som skulle klaffa för att den här morgonen skulle bli bra…

Jag var alltså redan lite stressad när larmade huset och gick hemifrån. När jag hade kommit en bit, jag såg fortfarande huset men ändå, så kom jag på att jag troligtvis inte hade tillräckligt med pengar på mitt kort, vilket är en väsentlig del när man ska ta ut pengar. De skulle jag ha fört över från ett annat konto innan jag gick. Efter några sekunders velande bestämde jag mig för att det inte var värt att chansa, så jag vände tillbaka, låste upp, larmade av och skyndade mig att föra över pengar till rätt konto. Tur var det, tänkte jag då, att jag inte hade chansat eftersom jag, som jag misstänkte, inte hade tillräckligt med pengar på det rätta kontot.  

När jag sedan gav mig av igen kände jag mig betydligt mer stressad än jag gjorde innan. Jag hade ca 15 minuter på mig att göra det jag hade beräknat skulle ta en halvtimme. Jag skyndade mig iväg och mirakulöst nog gick allt som smort. Nycklarna var där de skulle vara och bilen stod på sin plats. När jag parkerade var klockan visserligen 9.16 och jag skulle ha varit hos läkaren 9.15 men i den här takten skulle jag i alla fall inte, som jag tidigare befarade, komma en kvart eller mer för sent. 

Det sista jag nu skulle göra var att hämta ut pengarna. Vid detta tillfälle var det bara en oro kvar som låg och gnagde i mig; att det endast skulle finnas 500-lappar i den bankautomat jag skulle ta ut pengarna från. Jag hade nämligen bara 300 kronor att ta ut och behövde därför kunna ta ut 100-lappar. Jag gick på svaga ben fram till automaten, men till min stora lycka fanns det 100-lappar!!! Då kände jag verkligen att allt skulle bli bra… 

Jag tar upp plånboken, öppnar den och ska ta ut bankomatkortet när jag till min förskräckelse upptäcker… 

Jag har glömt kortet hemma!!!

Jag kom precis hem från jobbet, jag jobbar i kundtjänst, och jag har kommit på en väldigt underlig egenskap med mig. Jag har inte jobbat där så väldigt länge men vi klagar ofta på kunder som är riktigt otrevliga och inte vill lyssna på vad vi säger, och tror att de har rätt även fast de är totalt ute och cyklar. 

Jag har kommit på att jag nog är en sådan kund. Fast inte riktigt en sådan men nästan. Jag är ju självklart aldrig ute och cyklar utan jag vet ju att jag har rätt... (hmm... precis som alla våra kunder antagligen också vet men...) 
Fast skillnaden med mig är att jag är jättetrevlig ända tills de säger att de inte kan lösa mitt problem... det är då jag blir sur.

Som idag t.ex. ringde jag till posten för att jag ville byta utlämningsställe för mina paket. Jag bor nämligen i ett postnummerområde men har närmare till ett annat ställe än det som har samma postnummer som jag har. Då frågar jag väldigt trevligt om det inte går att byta ställe dit mina paket kommer. Då får jag till svar att det tyvärr inte går och att det är uträknat så att det ska komma till det som ligger närmast. "Jaha, svarade jag då med lite halvt bitchig röst, varför kommer det då till ett ställe längre bort?"
Då säger kvinnan i andra änden av luren att det även är många andra som också vill byta utlämningsställe men att det faktiskt inte går. Nehe... men om det nu är många andra som också vill samma sak... varför har man då inte tagit fram något system för detta tidigare...
Men då svarade hon faktiskt att de håller på att utarbeta ett sådant system och det borde komma i framtiden. Tillsvidare måste jag, varje gång jag får ett avi, ringa till posten så de kan hämta paketet på det ena stället och skicka över det till det andra... låter som en massa extraarbete för både mig och dem. Men vill de ha det på det viset så ska de få det på det viset.
Efter ett tag lade vi på, jag relativt nöjd med svaret jag fick och hon med ännu en berättelse om en jobbig kund till fikarasten.

Femte gången gillt heter det va? Det var i alla fall så lång tid det tog för mig att lära mig hur man tar en ögonsalva som jag har fått...

Jag har tydligen en ögoninfektion och eftersom jag har det måste jag ta en ögonsalva i båda ögonen varje kväll i en veckas tid. Så alltså.. nu när jag äntligen har lärt mig att ta salvan i ögonen utan att sluta upp med resten av innehållet över hela händerna och badrummet, är perioden nästan slut. Jätteroligt va?!?

Fast det är faktiskt rätt skönt att snart slippa det. När man väl lyckas sätta salvan på rätt ställe så blir man ju blind! Den åker ut över hela ögat och lägger sig som en hinna. Och min ögonläkare som sa att om det inte kändes bättre om några dagar så skulle jag börja ta den även på morgonen. Kul att gå till jobbet blind liksom!!

Dessutom fick jag inte bara en salva utan även ögondroppar, som jag ska ta 5 gånger om dagen (ca var tredje timme). Detta betyder ungefär att jag måste ha med mig den vart jag än går. Om man säger så här; idag var inte direkt första gången jag fick springa hem och hämta den.