Blond innerst inne

Nu ska jag berätta om min ovanligt stressiga morgon som jag hade igår. Jag stressar nämligen alltid när jag ska någonstans men igår var det väldigt stressigt, till och med för att vara jag.
När jag vaknade hade jag goood tid på mig (ungefär som jag alltid har när jag börjar senare än kvart i 8 på morgonen) så jag låg kvar ett tag och lyssnade på Äntligen morgon med Adam och Gry som by the way är det enda radioprogrammet som är värt att lyssna på mellan 6 och 10 på morgonen. Adam och Gry är inte alls lika mesiga som vissa i en annan kanal (ska inte skriva vilken) är.

När jag till slut gick upp upptäckte jag att Adam nog hade sagt att klockan var 10 över 8 och inte 10 i 8 som jag hade trott. Då började jag bli lite smått stressad men inte mer än vanligt, jag hade ju ändå 25 minuter på mig tills jag behövde gå... 

Till den här berättelsen hör att jag hade en lite speciell morgon också… Jag skulle inte till jobbet direkt utan jag skulle till min ögonläkare. Rutinen var alltså lite annorlunda än vanligt. Jag skulle, på den halvtimman jag hade beräknat räcka, hinna med att ta med garagenyckeln och pappas hemnyckel, gå de 5-10 minuterna det tar hem till honom, hämta bilnyckeln jag hoppades fanns där, (pappa är för närvarande utomlands, så jag visste ju inte vart han lagt den, eller om den ens fanns där) gå till garaget där förhoppningsvis bilen stod, (jag visste ju inte säkert att pappa inte hade lånat ut den till någon annan) köra ner till stan där jag skulle hitta parkering och hämta pengar eftersom min ögonläkare inte tar kort. Vänta nu… Vilket årtusende lever vi på nu igen? Sist jag kollade var det i alla fall 2000-talet… Och så finns det ställen som inte tar kort!!! Snälla någon!!!  

Jaja, det var med andra ord rätt mycket som skulle klaffa för att den här morgonen skulle bli bra…

Jag var alltså redan lite stressad när larmade huset och gick hemifrån. När jag hade kommit en bit, jag såg fortfarande huset men ändå, så kom jag på att jag troligtvis inte hade tillräckligt med pengar på mitt kort, vilket är en väsentlig del när man ska ta ut pengar. De skulle jag ha fört över från ett annat konto innan jag gick. Efter några sekunders velande bestämde jag mig för att det inte var värt att chansa, så jag vände tillbaka, låste upp, larmade av och skyndade mig att föra över pengar till rätt konto. Tur var det, tänkte jag då, att jag inte hade chansat eftersom jag, som jag misstänkte, inte hade tillräckligt med pengar på det rätta kontot.  

När jag sedan gav mig av igen kände jag mig betydligt mer stressad än jag gjorde innan. Jag hade ca 15 minuter på mig att göra det jag hade beräknat skulle ta en halvtimme. Jag skyndade mig iväg och mirakulöst nog gick allt som smort. Nycklarna var där de skulle vara och bilen stod på sin plats. När jag parkerade var klockan visserligen 9.16 och jag skulle ha varit hos läkaren 9.15 men i den här takten skulle jag i alla fall inte, som jag tidigare befarade, komma en kvart eller mer för sent. 

Det sista jag nu skulle göra var att hämta ut pengarna. Vid detta tillfälle var det bara en oro kvar som låg och gnagde i mig; att det endast skulle finnas 500-lappar i den bankautomat jag skulle ta ut pengarna från. Jag hade nämligen bara 300 kronor att ta ut och behövde därför kunna ta ut 100-lappar. Jag gick på svaga ben fram till automaten, men till min stora lycka fanns det 100-lappar!!! Då kände jag verkligen att allt skulle bli bra… 

Jag tar upp plånboken, öppnar den och ska ta ut bankomatkortet när jag till min förskräckelse upptäcker… 

Jag har glömt kortet hemma!!!