Blond innerst inne

Så var man tillbaka från Romme då...

Helgen var riktigt kul, även fast det kändes som den värsta semestern någonsin på lördag eftermiddag/kväll.

Det började bra i alla fall... vägbeskrivningen ledde ut oss mitt i ingenstans och Rickard började prata om att det nästan var som i en skräckfilm: Ett ungdomsgäng ger sig ut på semester till en stuga mitt i skogen och blir mördade. Jag paxade snabbt rollen som tjejen som överlever och vi kom på att det troligtvis var Rickard som skulle dö först - han var ju den som var mest svart (tydligen så dör alltid den svarta killen först)
Jag blev lagom uppskrämd av allt snack och det blir ju inte bättre när vi såg huset - eller vad vi trodde var vårat hus i alla fall.
På vägbeskrivningen stod det ungefär "Sväng vänster in på en liten grusväg. Direkt efter bron sväng vänster och det första huset på vänster sida är erat"
När vi kom över bron var det kolsvart ute... man såg inte speciellt mycket. Vägen verkade bara fortsätta framåt förutom att det direkt efter bron svängde ner en väg till vänster. Vi åker ner där och möts av det här huset:



Tänk er det i mörkret!!!

Vi förstod rätt snart att det måste vara fel väg vi svängde in på, men jag blev rätt rädd där ett tag. När vi åkte lite längre på grusvägen upptäckte vi också att vägen delade sig bara lite längre fram på vägen - det var bara det att vi inte hade sett det i mörkret.

Sen kom vi fram till huset och det var rätt okej ändå. Renoverat på 70-talet - och det syntes. Såg ut som att vi var med i That 70:s show.

 
Köket från två olika håll, först frukost på lördagen och sedan diskningen efter middagen samma dag.

Senare på kvällen, när jag hade gått runt och irriterat alla med hur rädd jag var (Men snälla någon, vi var ju faktiskt i ett hus mitt ute i ingenstans liksom) så höll jag på att göra mig i ordning. När jag kom gående från köksdelen in i vardagsrummet så slängs garderobsdörren upp, och ut hoppar en vrålande Rickard vilket följs upp av ett gallskrik från mig.
Jag tror aldrig jag har blivit så rädd i hela mitt liv, om jag ska vara ärlig! Jag var ju halvt uppskrämd redan innan och det där hjälpte ju inte riktigt.

En stund efter det gick vi och lade oss i alla fall, och jag var tvungen att dra min soffa närmare Rickards och Johans... våga sova precis bredvid ett fönster när jag precis blivit skrämd halvt från vettet liksom...

Här har jag och Johan gått och lagt oss och Sofie sitter bredvid. Den här bilden tog jag mest med för att visa alla vilka sorts bilder ni gärna får ta på mig... här syns jag ju knappt alls och behöver alltså inte skämmas för att bilden ser hemsk ut.

När vi är där och pratar lite kommer Rickard ut och frågar Johan om han får låna rakblad (tror jag att det var) och då sa Johan att det låg i hans nessesär. Då kom Rickard ut igen:
"Är det den blommiga eller den andra nessesären som är din"
Haha det var jättekul...

Johan och Rickard delade på ena bäddsoffan... det första jag hörde när vi hade lagt oss var:
Rickard: "Den är riktigt hård ju"
Johan: "Ja... den är hård på min sida med"

Alltså jag fattar inte att jag stod ut den där kvällen... Fast vi snackade en del också och det var roligt.
Det roligaste var nästan när jag och Rickard hade lite seriösa diskussioner och Johan flikar in, hur ska man uttrycka det, inte fullt lika seriösa kommentarer.
Vid ett tillfälle kom vi till exempel in på ämnet feminister och sa Johan något i stil med:
"Ähh de är bara avundsjuka... Till exempel att de säger att tjejerna på framsidan av tidningar alltid ser ut på ett visst sätt - Det är väl klart att de måste göra det... ingen köper väl en tidning med fula personer på framsidan - det lockar ju i alla fall inte lika många läsare"

Så här långt håller jag väl med men sedan kommer fortsättningen:
"Jag menar kolla bara på de som alltid är med i debatterna. De ser ju ut som riktiga rugguglor hela bunten. Någon borde säga till de att gå till frisören åtminstone en gång per år, och typ raka mustachen ibland. Jag tror bara de är avundsjuka för att de snygga tjejerna på omslagen får alla killar"
Så var det några sådana inlägg till i debatten som jag inte kommer ihåg... kul var det i alla fall


Här är Johan och Rickard i sin soffa... de såg däremot ut att ha det mysigare senare på kvällen ; )

Vi hade riktigt roligt som sagt och det var till och med rolig åkning den dagen jag kunde åka... jag kraschade nämligen i slutet på den dagen. Flög några meter i luften och vred till mitt onda knä igen... inte bra...
Men men... det är sådant som händer och det var faktiskt inte ens tråkigt att sitta bredvid Wärdshuset hela nästa dag när de andra åkte.
De sa att det inte var så bra åkning den dagen heller men jag vet inte riktigt om jag tror på det... så sa de nog bara för att göra mig glad. Jaja... här är lite bilder till i alla fall:

       
    Alla utom Maria och Johanna i liften.                    Toppstugan där vi fikade och tog det lugnt i solen första dagen.

Ja... allt jag kan säga är att det faktiskt blev riktigt lyckat.
Jag var lite rädd att jag bara skulle ha dåliga minnen eftersom jag kraschade, men det har jag verkligen inte...
Egentligen är det enda jag har att säga att - Det här måste vi göra om snart ;D