2009-01-17 Lättskrämd?

Jag vill bara påpeka redan innan ni läser den här historien att det kommer att sluta lyckligt! Så ni slipper bli så rädda menar jag =)

Tänk också på att det här var en otroligt traumatisk upplevelse för mig! =P

Igår var jag i Stockholm med Josefine och Sofie. Vi hade jättetrevligt, men till slut var jag tvungen att åka hem. Till historien hör även att jag hade parkerat bilen i Östertälje för att slippa gå hem från stan om det inte kom någon passande buss.

Jag är dessutom väldigt rädd när jag går själv på natten och det är rätt öde i övrigt... Skulle något hända är det inte så stor chans att någon annan skulle höra liksom. Jag har även sett mer på skräckfilmer än vad som är bra för just mig, och går därför inte bara och oroar mig för att bli våldtagen/rånad av någon människa utan även för att bli brutalt mördad av the Ring-tjejen eller något annat obehagligt...

Jag kommer in till Östertälje och går snabbt av tåget och skyndar mig mot bilen. När jag kommer närmare ser jag (så klart, vad hade jag väntat mig egentligen?) att jag behöver skrapa rutorna. Usch, tänker jag, och ser alla miljoner sett jag kommer att bli överfallen på framför mig.

Jag sätter igång bilen och tar ut skrapan. Jag börjar med sidorutorna på min sida och det går bra... sedan börjar jag med framrutan, och när jag börjar skrapa på passagerarsidan ser jag att något eller någon rör sig i bilen!!!

Förstå alla skräckscenarior som hinner flascha förbi mitt medvetande... jag tror till och med att jag såg mitt liv passera i revy, så hemskt var det!

Aldrig har jag varit så rädd
(I alla fall inte sedan jag gick själv på natten senast)

Allt detta (skräckscenariorna, mitt liv och annat jag hann tänka) hände så klart på en bråkdels sekund, och jag tittar nedåt... alldeles skräckslagen...

och ser någon som tittar tillbaka på mig! Hemsk såg den ut, ondskefulla ögon hade den, helt enkelt som att den ville mig riktigt, riktigt illa!

Ytterliggare en bråkdels sekund efter det ser jag att det inte är någon i bilen, utan mer på glaset.

Bloody Mary!!!

Tänker jag förskräckt, innan jag ser att... det ju var min egen spegelbild och inget annat jag hade sett! =)

Kommentarer
Postat av: Josefine

Haha! Ja, jag förstår att det måste ha varit väldigt hemskt. Vilken tur att det var ett så snällt monster! ;)

Postat av: Rille

Ha ha, skönt att din egen spegelbild såg på dig som om den ville dig något illa ;D haha

2009-01-17 @ 19:49:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback