Blond innerst inne

Vad tiden går fort... tänk att du stått ut med mig i hela två år =) Älskar dig!

Idag vaknade jag jättetidigt. Ungefär vid 07.03 faktiskt... så nu har jag redan pluggat ungefär en timme eftersom jag har ätit frukost och hjälpt mamma lägga in en annons också. Känns bra... men det behövs ju iofs, tentan är ju imorrn och jag har inte ens läst allt ännu =P Förhoppningsvis hinns det med idag så jag kan repetera allt imorrn. Som tur är så börjar inte tentan förrän kl 3, så jag har hela morgondagen på mig också. I vanliga fall hade jag nog inte tyckt om en tenta som slutar kl 20 på kvällen, men just nu är det guld värt =)

Sötisbilder på mina älsklingar

Idag har jag och Tobbe möblerat om och fixat i ordning bokhyllan, eftersom vi ska få en stoooor säng (Tobbe är väldigt glad över detta faktum faktiskt... skulle nästan tro att jag är jobbig att sova med... men så kan det ju inte vara... eller? :s)

Då fick vi i alla fall ändra om lite för att se om den stoooora sängen verkligen får plats i vår inte så stora lägenhet... Vi tycker att det gör det, här är bilder så ni kan avgöra själva ; )

Vill föresten påpeka att Tobbe inte har varit hemma sedan det fortfarande såg ut som ett bombnedslag här... Jag har alltså alldeles ensam tagit bilderna med kameran, hittat sladden som man för över bilderna till datorn med, förstått vart jag ska stoppa in sladden, hittat både kameran på datorn och bilderna på kameran, fört över bilderna till datorn (och endast de bilderna jag tog) och lagt bilderna i passande mapp. Vem var det som sa att jag var oteknisk?

Lägenheten från hallen... ser lite trångt ut


Vardagsrumsdelen och sängdelen där det alltså kommer vara en 40 cm större säng.. mycket kommer det bli :p Fula förslitningar på tapeterna som var där när vi flyttade in... usch =( på sista bilden är bokhyllorna som jag har städat så fint


Till sist min nya pianohörna! Det ser väldigt trångt ut men det gör inte så mycket... det blir rätt mysigt bara =)


Mycket man hittar när man storstädar hyllor man inte har rört på väldigt länge! Till exempel massa oinlösta lotter :p

Igår var det nyår. Jag fixade lockigt hår och var jättefin =P Jag, Tobbe, Rebecca, Sarah och Jossan var hos Affe. Det var roligt. Här är bilder:



Fyrverkerier och champagne (Eller mousserat vin får jag höra nu. Tydligen är det bara champagne om det kommer från Champagne, alltså stället. Man lär sig något nytt varje dag!) på 12-slaget såklart! Usch =(



Till sist badade vi i badtunnan. Det var jätteskönt när vi väl kom i... när vi var ombytta och klara var det nämligen alldeles för varmt, så vi var tvugna att sitta i vardagsrummet i bikini och handduk ett tag... det var inte lika kul =P



Gott nytt år till alla!!! =D

Idag har Sigge bott hos oss i en hel månad =) Börjar bli lite läskigt nu när man har förstått att den där lilla krabaten ska finnas hos mig i ca 15 år till... men men.. inte direkt nåt återköp på han =P

Tänkte i alla fall "fira" genom att skriva om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat: Partnervåld (mer känt som kvinnomisshandel eller mäns våld mot kvinnor, men egentligen handlar det ju även om våld i samkönade förhållanden eller förhållanden där det är mannen som blir misshandlad... men bara för att förenkla ämnet skriver jag det som att det är i ett heterosexuellt förhållande där kvinnan är den som blir misshandlad... blev en väldigt lång parantes nu, hehe)

I alla fall så läste jag för ett ganska bra tag sen en insändare i metro. Det var en man som i stort sett skrev att han tycker att det är kvinnorna som måste stoppa våldet och att männen inte kan göra något. Han skrev detta i och med Papa Dee (eller vad han nu heter) och det faktum att kvinnan i fråga sa att hon själv åsamkat sig skadorna. Dessutom klagade han på den gamla flickvännen eftersom hon också gick ut och berättade att hon tidigare hade blivit misshandlad av samme man. Insändarskrivbenten ansåg att om hon bara hade gått ut med det tidigare så skulle den nya kvinnan aldrig blivit misshandlad eftersom han då hade suttit i fängelse eller fått hjälp med sitt problem.

Och så kanske man kan tycka... om man inte alls är påläst om kompliciteten i hela den här frågan.

Det första jag skulle frågat honom är om han någonsin hört talas om normaliseringsprocessen.

Normalisering innebär att mannen gör ett sjukt beteende normalt. Jag tror inte att någon kvinna (eller åtminstone väldigt få) skulle träffa en kille igen, om han på första träffen slog till henne. Istället är dessa män väldigt charmerande och trevliga i början och eftersom det just är i början av förhållandet tycker inte kvinnan det är så konstigt att mannen vill umgås hela tiden.

"Processen inleds ofta med att mannen talar om för kvinnan hur mycket han tycker om henne och hur viktigt det är för honom att de är tillsammans, bara de två. Kvinnan blir ofta smickrad av denna uppvaktning och hon vill ju också att de ska vara tillsammans, bara de två. Så kvinnan börjar avstå från att träffa sina vänner och sin familj." Sollentuna kvinnojour

Det fortsätter sedan med att mannen alltmer isolerar henne. Han kanske till exempel åker och hämtar henne från olika aktiviteter eller binder upp henne genom att få henne att komma och hämta honom. På det viset vet han att hon måste befinna sig på en plats vid ett visst tillfälle.

"Partnern är svartsjuk och vill inte längre att hon ska umgås med vänner eller familj, eller ha egna fritidsintressen. Detta leder till att kvinnan blir allt mer isolerad. Det händer då också ofta att partnern börjar kritisera henne och allt hon gör..." Juventas systrar

Mannens kritik gör att hennes självförtroende minskar och att hon mer och mer börjar känna sig som en dålig person som inte duger till någonting. Hon har en sådan tur att han har valt henne eftersom hon är så dålig/ful/äcklig/tråkig/värdelös att ingen annan någonsin kommer vilja ha henne.

"När isoleringen börjar kan man se ett mönster i partnerns agerande, till exempel skjutsar han/hon dig till och från jobbet eller skolan. Du får jobba men helst inte heltid. Istället ska du tillbringa mer tid med honom/henne. Din partner låter dig inte få gå på tjejfesten eller träffa arbets- eller klasskamrater utanför jobbet eller skolan. Du tappar kontakten med dina väninnor eftersom din partner inte vill att du ska träffa dem. Han/hon förbjuder dig sällan direkt, men genom att bli sur och känslokall visar sin partner vad han/hon tycker." Juventas systrar

När hon väl försöker göra saker på eget håll blir mannen ofta ledsen, vilket gör att kvinnan känner sig elak som vill iväg och göra saken utan mannen. Det gör att hon ofta stannar hemma, så att han inte ska må dåligt. När isoleringen ökar är det dessutom endast mannen hon får bekräftelse och "kärlek" av. Den bild som han förmedlar till henne är den bild hon får av sig själv.

I detta skede brukar ofta det första slaget komma. Det är i det stadiet många som aldrig varit i denna situation (jag själv inräknad) brukar tänka; Då skulle i alla fall jag ha lämnat honom... aldrig att jag skulle stannat hos en man som slår mig. Men tyvärr är det ju inte så lätt. Efter det första slaget ändras nämligen mannen och är otroligt ledsen över det som hänt. Han lovar att aldrig göra så igen och han har ingen aning om vad som flög i honom. Efter det följer ofta en tid som är lika underbar som den första tiden var, med uppvaktning och myskvällar mm. Detta gör att kvinnan känner att han säkert har ändrat sig och inte kommer göra så igen...

"Övergreppen normaliseras så småningom genom upprepat våld i förening med isolering och växling mellan våld och värme. Allt detta i kombination med den nära relationen mellan offer och gärningsman gör att kvinnan succesivt flyttar sina gränser för vad som kan accepteras i ett förhållande." Juventas systrar

Vid det första slaget anser kvinnan att det är mannen som gör fel, att han egentligen inte har rätt att slå henne. Men ju längre tiden och normaliseringen går desto mer anser hon att det är hennes eget fel. Hade jag bara lagat maten rätt på en gång så skulle han inte blivit så arg eller Jag borde ju ha hunnit hem från affären på 10 minuter, inte 15. Detta tankesätt hänger ihop med att han har pratat så mycket skit om henne att hon faktiskt tror på att hon är världens hemskaste människa.

Allt detta leder till att mannen har gjort det normalt för kvinnan att vara i ett förhållande där hon misshandlas (behöver inte alltid vara med slag, ibland är det även "bara" den psykiska misshandeln)

Läs mer om detta på Sollentunas kvinnojour (Kolla även de andra rubrikerna, tex "Varför går hon inte?"). Det var verkligen jättebra förklarat där.


Det jag också undrade med insändaren är hur det insändarskrivbenten skriver kan ta bort ansvaret från männen? Hur tar det faktum att kvinnan inte anmäler mannen bort hans eget ansvar för att inte skada en annan människa psykiskt eller fysiskt? Är det ändå inte hans eget beslut att göra det?

Och om männen helt skulle sluta med det så skulle det ju faktiskt inte finnas något att anmäla längre...